Hoppa till innehåll

Djurens värld

Djurens värld

Överallt omkring oss i naturen är det fullt av liv och rörelse! I den här serien presenteras 26 vanliga söta djur som lever i olika livsmiljöer. Vi får veta hur de jagar, vad de äter och hur de får ungar.

Längd: 5 min

Ämne: Biologi

biologi
Djurens värld 1 – biet och getingen

Bina tillhör familjen steklar. De lever på att äta nektar och pollen och är väldigt viktiga för blommornas pollinering. Det mesta pollenet används som mat till larverna. Bin kan både leva ensamma eller ett bisamhälle, beroende på vilken art de tillhör. Getingar tillhör familjen midjestekel. Det finns omkring 4000 arter, som till exempel vanlig geting. Getingsamhället består av hanar, honor och arbetare. Svärmningen (parningen) sker under sommaren och efteråt dör hanarna. Året efter, på våren, söker den befruktade honan upp en ny boplats där hon lägger de första äggen. När dessa kläckts till larver matar hon dem tills de utvecklats till arbetare och det är dessa som sen övertar driften av getingsamhället. Då kan honan övergå till att bli samhällets drottning, vilket betyder att hon helt ägnar sig åt att bli matad av särskilda arbetare och lägga ägg.

5 min

biologi
Djurens värld 15 – huggormen

Huggormen är Sveriges enda giftiga orm. Den kan bli mellan 30 och 100 cm. Huggormen är världens mest spridda orm och finns från Storbritannien i väster till Rysslands Stilla havskust i öster. Det är den enda ormen som finns norr om Polcirkeln. Ormen är lätt igenkännlig eftersom den ofta har ett mörkt sicksack-mönstrat band längs ryggen. Det finns också huggormar som är helt svarta. Det går att se skillnad på svarta snokar och huggormar genom att snokar oftast har en gul fläck på varje sida av huvudet. Huggormar lever gärna i skogen, vid sjöar, längs kuster och på öar. Ormens gift är ganska ofarligt för människor, och den biter oss bara när den blivit trängd eller trampad på. Ormens vanligaste bytesdjur är möss och ödlor.

5 min

biologi
Djurens värld 22 – pärlödlan

Pärlödlan är en ödla i familjen egentliga ödlor som förekommer i sydvästra Europa. Den blir vanligen mellan 40 till 70 centimeter lång. Pärlödlan är Europas största egentliga ödla, och den har en lång svans, kraftiga ben och en tydlig hals. Ungefär två tredjedelar av dess längd består av svansen. Ovansidan av kroppen på en fullvuxen pärlödla är grönaktig till grågrönaktig, men färg och mönstring kan skilja sig åt mellan olika ödlor. Den är aktiv på dagen, och värmer sig i solen för att få upp temperaturen. Födan består mest av insekter och den lägger ägg. På många platser är pärlödlan idag hotad, då den är känslig för bland annat föroreningar och för att dess naturliga livsmiljö försvinner. Pärlödlan lever på marken och föredrar torra och öppna områden.

5 min

biologi
Djurens värld 23 – igelkotten

Igelkotten är ett marklevande djur som tillhör familjen igelkottar, och den finns på många platser i Europa. För att skydda sig mot rovdjur är igelkotten täckt med taggar, upp mot normalt 6 000 stycken. Igelkotten är ett uråldrigt djur, med cirka 50 miljoner år på nacken. Arterna inom familjen igelkottar tillhör antagligen några av de äldsta däggdjuren. Att den har ett så fördelaktigt utseende för överlevnad förklaras enkelt genom att den under sin tid på jorden inte genomgått några större förändringar. "Igel" är ett gammalt nordiskt ord för spetsig. "Kotte" betyder något runt och knottrigt. På isländska säger man "Broddgaltur", vilket betyder tagg-gris. Igelkotten lever av insekter, maskar och mångfotingar. Igelkotten är från 2020, av SLU Artdatabanken, rödlistad som hotad art i Sverige.

5 min

biologi
Djurens värld 24 – sköldpaddan

Sköldpaddor är reptiler som har en sköld som skyddar mjukdelarna. Skalet består av två delar: ryggskölden och bukskölden. Även om många sköldpaddor lever en stor del av sitt liv under vatten, så andas alla sköldpaddor luft. Därför måste de simma upp till ytan regelbundet för att andas. Som alla andra kräldjur lägger sköldpaddor ägg. Men deras ägg är svaga och sega. För vissa arter bestämmer omgivningens temperatur om äggen ska bli till en hona eller hane. Det finns ingen sköldpaddsart där honan tar hand om ungarna, utan alla får alltid klara sig på egen hand. Nya undersökningar har visat att en sköldpaddas organ, till skillnad från andra djurs, inte blir sämre med ålder. I själva verket går lever, lungor och njurar hos en 100-årig sköldpadda nästan inte att skilja från de ungas. Det gör att forskare är väldigt intresserade av att ta reda på hur de bär sig åt.

5 min

biologi
Djurens värld 25 – den vanliga paddan

Vanlig padda är en robust och vårtig padda med stora och röda ögon. Paddan är brunaktig till gråbrun med mörkare vårtor. Hanen kan bli upp till runt 8 cm lång, medan honan oftast blir något mindre. Bakom ögonen sitter giftkörtlar som kan utsöndra ett slemirriterande och muskelförlamande gift. De flesta rovdjur skyr därför paddan, men några av dem tål giftet, som till exempel snok och igelkottar. Bakbenen är korta vilket ger paddorna en kravlande gångstil med små korta hopp, och nästan hela bakfoten har simhud. Paddan är inte lika beroende av vatten som andra groddjur, utan de kan leva en bit från vattensamlingen. Ofta sitter den helt stilla medan den väntar på sitt byte, i form av insekter och spindeldjur. När bytet är i närheten kastar den ut sin långa, klibbiga tunga mot det. I frihet kan paddan bli upp till 10 år gammal. Den finns i nästan hela Europa, men är fridlyst i Skandinavien.

5 min

biologi
Djurens värld 26 – svalan

Svalor är en familj i ordningen tättingar med ungefär 75 arter. Det mest karaktäristiska med svalorna är deras form, som bara kan förväxlas med seglare (som de inte alls är släkt med). Svalornas fjäderdräkt går främst i mörka toner med kontrastrika inslag av vitt och rött. Deras klor är mycket korta och svaga. Svalorna går med viss svårighet och stjärten är kluven. Svalor förekommer över alla delar av jorden, med undantag av Arktis och Antarktis. I alla tempererade områden är de flyttfåglar. En stor del av tiden tillbringar svalorna tillsammans i luften, där de jagar insekter. När svalor vilar sitter de på tak, stenar och andra upphöjda ställen. Man brukar säga att svalor kan spå väder, eftersom de flyger på lägre höjd vid lågtryck. Förklaringen är förmodligen att svalorna helt enkelt befinner sig där maten, det vill säga insekterna, är. Och dessa flyger nästan alltid lägre vid lågtryck.

5 min