Stadsgeografi – från Orienten till Sydafrika

I fyra självständiga kapitel belyses fyra typer av städer (islamisk-orientalisk, kinesisk, japansk och sydafrikansk stad) utifrån kulturella, historiska och sociala aspekter. Typiska byggnads- och områdesstrukturer och deras funktioner beskrivs i ljuset av hur de utvecklats genom historien.

De fyra avsnitten:

00:16–11:15: Islamisk-orientalisk stad - från de äldsta städerna till nutid
Vid stränderna längst Eufrat, Tigris och Nilen uppstod en gång världens äldsta stadsbildningar. Från 600-talet började de nordafrikanska och västasiatiska städerna präglas alltmer av islamisk religion och kultur. Från 1800-talets influerades de orientaliska städerna starkt av västvärlden, dels genom kolonisation, dels genom arkitektonisk och ekonomisk utveckling.

11:15–20:40: Den kinesiska staden - från kejsartid till nutid
Den kinesiska staden och dess utveckling kan indelas i fyra viktiga tidsperioder. Först kejsartiden, sedan en period av västerländskt inflytande från mitten av 1800-talet. Därefter den socialistiska omvandlingen från 1949 till 1980-talet. Och slutligen den reform- och öppningspolitik som fortfarande pågår.

20:41–28:46: Den japanska staden - från feodalism till nutid
Den gamla japanska traditionella fästningsstaden var präglad av feodaltiden. Den japanska stadens yngre historia, efter feodalismens upplösning 1868, innebar ett nytt politiskt system efter västerländsk förebild och en radikal förändring av det japanska samhället. Metropolregionen Tokyo är numera med sina 35 miljoner invånare den största storstadsregionen i världen.

28:47–39:39: Den sydafrikanska staden – från kolonisation till efter apartheid
Innan européer kom till Sydafrika fanns inga städer där. Först på 1600-talet med koloniseringen, grundade Nederländska Ostindiska Kompaniet bosättningar och städer tog form. På 1800-talet byggde engelsmän hamnstäder och 1900-talet präglades av en växande befolkning samt urbanisering. Rassegregering var statligt understödd och städer planerades för att separera vita och icke-vita, vilket fortfarande syns i stadsbilden.