Energibärare – Torv- och kolbrytning
Avsnitt 3 av 5 ur filmen "Energibärare - Fossila råmaterial"
Torv bryts i dagbrott och används bl.a. för lokal energi- och värmeutvinning. För att kunna bryta torven måste marken först dräneras. Därför gräver man diken. I dem kan vattnet rinna undan. När marken torrlagts bryter man först de yttersta skikten. De innehåller endast lågförmultnad humus och vittorv. Där under ligger svarttorven, det äldsta torvskiktet. Svarttorven har kommit längre i inkolningskedjan och har ett högre värmevärde.
Brunkol bryts i dagbrott i Europa. Vid brytning i Tyskland förekommer huvudsakligen två anläggningstyper: Antingen en kombination av skovelhjulsgrävmaskin och s.k. ”absetzer”, eller ett system av transportbryggor. Brunkolsdagbrott innebär stora ingrepp i landskapet. Stora områden måste röjas under arbetet. Hela orter måste omlokaliseras och förstöras - utplånas helt av grävskopor. Detta leder ofta till konflikt med ortsbefolkningen. För att kunna bryta brunkolet, måste man först leda bort vatten, det vill säga man sänker grundvattennivån i området. Först därefter kan man börja gräva.
Merparten av världens energibehov täcks av fossila bränslen. Det är bränslen som är baserade på organiska kolföreningar, och som finns begravda djupt ner i marken. De är mycket rika på energi, men förbränningen av dem har en baksida – den frigör så mycket koldioxid att världen sakta värms upp.
- Produktionsland: Tyskland
- Produktionsår: 2015
- Ämnen: Fysik Kemi Geografi
- Målgrupper: Grundskola 7-9 Gymnasieskola Vuxenutbildning
- Språk: Svenska
- Textade språk: Svenska
- Ålder från: 12 år
- Speltid: 6 min
- Artikelnummer: 1684_3
