Att vandra i glömskan...

och att minnas sin tid när minnet rinner ut likt en sinande flod. Vi möter Arne och Erik, som blivit goda vänner i sorgen och insikten om att livet snart är slut. Erik träffar Britta och deras händer möts i kärlek. Glädjen och behovet att känna kärlek finns ännu kvar. Bengt är förtvivlad över minnet när hustrun dog i hans armar. För Arne blir musiken en tröst när ångesten slår till och han inte minns var hans fru bor. Bengt och Arne har svårt att dra jämt. Social position och klass försvinner inte, trots den djupa förvirringen.

Filmen om livet på Blackebergs sjukhem avd. 36 är en stark påminnelse om att livet inte tar slut förrän hjärtat slutat att slå. Filmen är kapitelindelad för att underlätta visningen.